När hon klippt bort skuldkänslan som satt sig i håret–
Den gamla orala sagan vidareförd generation efter generation, och slutligen nerskriven av de så välkända och något obehagsinspirerande Grimm-bröderna som så gärna öppnar våra ögon för de mörka, smutsiga, blodiga sanningarna om berättelserna Disney har städat upp för oss, tar här formen av en roman som är lika delar magisk realism som familjedrama som thriller som deckare. Norma av Sofi Oksanen är en modern Rapunzel. Hon må inte ha samma berättelse som Grimm's Körvel: Hon blir inte tagen av en häxa som betalning för sin moders intensiva behov att äta en krydda just precis nu annars döööör jag, hon bor inte ensam i ett torn (i alla fall inte ett bokstavligt sådant) och det finns inte en prins som faller för hennes vackra sångröst. Å andra sidan har hon hår som växer så fort att hon aldrig lämnar huset utan en sax och drömmer mardrömmar om att glömma den hemma. Hon har hår som måste gömmas under en turban för att ingen ska se det krusa sig i obehag eller förvandla sig till fräsande slingrande testar. Det är detta hår som är grunden till de försiktigt uppnystade berättelserna: Normas ängslan att förstå sin mammas död, hårsalonger och det Ukrainska håret, den illegala surrogathandeln och kvinnorna som ligger fängslade vid sina sängar, bilderna på Eva med samma hår som Norma och hennes röst ur Helenas mun.
Max Lüthi definierar fem stilistiska särdrag för den europeiska folksagan, en av dem är Ytlighet, att känslor inte är nödvändiga för sagans utformning. Prinsen älskar prinsessan, men varför? Kärleken är ett narrativt verktyg, inte en mänsklig upplevelse. Känslor som sådana dokumenteras när de är relevanta och de är endast relevanta när de direkt påverkar handlingen. Det skapar en intressant spänning i Normas narrativ, när den så självklart kopplas till en klassisk saga som följer sagans alla narrativa lagar, att det är detta hår genomsyras av ett komplicerat känsloliv som direkt eller indirekt styr romanens utveckling. ”Norma vände fläkten mot sitt ansikte, nacken och tinningarna var klibbiga, kragen på skjortblusen blöt, det var precis som om håret grät.”

När jag var barn flätade hon mitt hår så spänt, att jag måste kisa.
Det är håret som intresserar mig av flera anledningar. Boken borde läsas på grund av sin välformulerade och förvånande intrig och sin fascinerande ståndpunkt i den finska maffian, men anledningen att jag skriver detta är det fascinerande återkommande temat av moder/dotter-relationer och hur de tar sin form i kontroll, och hur den kontroller gör utlopp på flickornas hår. I Grimms saga har Gothel flickan inlåst i ett torn och låter hennes hår växa, växa, växa, använder det till sin fördel. I Norma är det Evas hår som är hennes framgång, som ska svalla fram i meter efter meter och leda som en trappa fram till henne på bilder i modetidningarna och på vykort, och Normas hår som klipps och klipps och klipps, och säljs. Normas mamma Anita har strikt kontroll över hennes liv, en kärleksfull men problematisk sådan. Dieten kontrolleras noga och individuationsprocessen är hämmad både för Körvel och för Norma. När Körvel gör sin ansats att lämna sin Jungianska modersarketyp med prinsen och ingå en implicit sexuell relation blir Gothel rasande och hennes första instinkt är att ta en kniv och skära av adoptivdotterns hår.
Håret blir snabbt representativt för flickans uppväxt, mognad och i synnerhet hennes sexualitet. Det är ju trots allt så att när den blinda prinsen hittar Körvel i vildmarken har hon fött hans tvillingar. (Någonstans där har ju en sexuell drift bekräftats och lett till moderns aggressiva avståndstagande). Eva lämnar sitt hem och sin moder och med håret vilt flytande omkring sig tar en fotograf promiskuösa bilder på hennes nakna kropp med ansiktet utsuddat. Fotografen såg henne för första gången med håret i en tjock fläta, och Normas mor Anita berättar ”Mormor tyckte illa om frisläppt hår med svallande lockar, hon ansåg att det var ett tecken på lösaktiga kvinnor. Någonstans måste hon ha fått det ifrån. Kanske var Evas annorlundaskap tillräcklig orsak, om mormor var medveten om det.” och flätar hennes hår så hårt att hon måste kisa. Norma som regressivt blir matad och omhändertagen, och känner sig så handfallen utan sin mors konstanta kvicka lösningar på alla problem, stoppar snabbt in lockar under turbanens tyg och känner sitt hår dra sig tillbaka från mannen som följer henne hem och "tvångskramar" henne innan han låter henne gå. Framåt slutet av boken sträcker det sig utåt, mot en man, dansar vilt som sjögräs på golvet utan att hon förstår varför eller vad det betyder, en tydligt infantil oförståelse för sin egen sexualitet.

Alvar grep tag i Normas haka och vände hennes huvud.
Norma lindar in detta tema av kontroll över kvinnor i varje del av sin komplicerade intrig. Det är inte bara hårsalongen med det Ukrainska håret som är under den patriarkala finska maffians grepp, utan bakom kulisser och genom falska företag sker en väldigt specifik kvinnohandel. Fosterhandling, är kanske det bättre uttrycket, då det är surrogatmammor som impregneras och foster som säljs till högt betalande familjers armar. I huvudsak är det kvinnor i trubbel, fattiga kvinnor, olycksdrabbade kvinnor, som hamnar på Lamberts klinik och impregneras uttryckligen för männens finansiella vinst. 
Männens kontroll får uttryck i Marion; hennes nervositet, hennes febrila försök att inte provocera. Lamberts härskartekniker är kodade specifikt manligt; han följer Norma hem, han tvingar henne till kroppslig närhet under skydd av hyfs och artighet, han utövvar lättvindigt våld över kvinnorna i sin närhet ”Lambert knäppte till henne i pannan och Marion spillde kaffe i famnen. Hon började torka av sin kjol med servetten, koncentrerade sig på det och hoppades att de andra skulle tro att hennes blekhet kom sig av Lamberts bråkande.” och han tjänar sitt stora kapital på det ultimata utövandet av kontroll över kvinnor – att ta ifrån dem äganderätten över sina kroppar. ”Lambert letade efter en lämplig köpare till Norma och ville att Marion skulle veta om det.” 

Det handlar om kontroll. Kontroll över kvinnor från männens håll och från mödrarnas. Sexuell kontroll. Hårda flätor, pryda kvinnor. Sårbara kvinnor, ekonomisk vinst. Där kvinnornas hår är deras sexualitet är hårhandeln kärnan till ett febrilt försök att återfå rätten till sina kroppar. Deras lörhår, peruker, förlängningar, deras försiktigt ordnade lockar (”White girl flow skulle aldrig försvinna ur modet, svarta kvinnor ville alltid ha det som inte var möjligt med afrohår: att håret skulle bölja.”) och nogrannt konsulterade färgningar är alla uttryck för och bemyndigande av deras egen sexualitet. Och hårhandeln är under patriarkal kontroll.

”Vi erbjuder inte bara allt material för så många skönhetsområden, vi erbjuder arbetskraft, från sekel till sekel erbjuder vi våra ansikten, vårt hår, vår livmoder, våra bröst, och det är fortfarande männen som har hand om pengarna, som flyter in i deras egna fickor. De leder, de äger eller köper omedelbart upp företag som har den minsta framgång. Lambert och Reijo har aldrig ägnat sig åt affärsverksamhet som inte grundat sig på vad kvinnan har att ge.”