Bloggkollen
För kursens första delmoment har vi fått i uppgift att analysera och dokumentera bloggar utifrån fem frågestälningar. Jag har valt två bloggar. En blogg som drivs av författare Fredrik Backman via cafe.se, samt en blogg som drivs av en australiensk ung kvinna via plattformen tumblr.com.
Fredrik är en något överviktig skåning som har förmågan att misslyckas med det mesta men lyckas bra med att skriva. Då Fredriks blogg är väldigt personlig – dvs inte huvudsakligen till för att t.ex. promota hans böcker, prata om sport, eller dela med sig av sina upplevelser som småbarnspappa – utan snarare en dokumentation av hans vardag (som ibland råkar handla mycket om hans böcker, hans fotboll och hans barn), skulle jag inte säga att han har en specifik målgrupp. Jag skulle snarare säga att han skriver för flera målgrupper samtidigt. Bland hans läsare finns de som vill höra om och känna igen sig i hans ofta något kaosartade försök att vara en bra pappa, de som vill veta mer om hans professionella skrivande, de som vill skratta åt eller hitta medlidande i hans svåra liv som United-supporter, och de som helt enkelt vill roas.
Fredriks blogg är i huvudsak text. Bilder dyker upp med väldigt långa och ojämna intervaller, och blir då förmodligen antingen mobilbilder av oerhört onyttig mat han lagat, eller någon form av bilbarnstol som han inte kommit överrens med. Ofta dyker bilder upp i samband med en ursäkt till läsarna för att han inte uppdaterat bloggen på en vecka eller två. Hans bloggande är i allmänhet sporadiskt, med allt från ett till över sju inlägg i veckan.
Då och då dyker en video upp, och den videon har nästan alltid med filmen Braveheart att göra.
Personligen tycker jag mycket om Fredriks språk, både i bloggen och i de tre böcker han släppt. Han må hoppa över några grammatik-regler här och där, men det gör språket levande och personligt. Hans inlägg känns alltid som en direkt konversation (rättfram och okomplicerad), något som också ofta hålls i kommentarsfälten. Fredrik nämner inte bara sina läsare som en ansiktslös entitet utan talar ofta direkt till dem (se: ovannämnda ursäkter), och nämner de som är flitiga i kommentarsfältet vid namn. Han har även, varje torsdag, något som kallas "bloggfika", som tidigare hölls i kommentarsfältet men som fick flyttas till en separat plattform när följartalet gick upp.
Om man ska tala om det estetiska i Fredriks blogg måste man först tala om det estetiska i café.se. Enligt mig så finns det inte något speciellt estetiskt tilltalande förutom att man inte störs av extravaganta färger och typsnitt. Det är rakt-på-sak och enkelt, men även något rörigt. Att Fredriks blogg på två sidor tas över av cafés egen reklam är något störande om det är bloggen man är ute efter, trots att det kanske är det smartaste alternativet för café.
Vad en layout som denna gör är att ställa stora krav på en bloggs innehåll. För att man ska vilja spendera någon längre tid på Fredriks blogg behöver hans texter (särskilt då nästan inga bilder går att hitta i inläggen) fånga läsaren. Den får inte distraheras av de andra bloggarna som presenteras till höger, och inte heller av de rubriker längst upp på sidan. I en layout som denna tycker jag att Fredriks format funkar bra. Han har (oftast) korta och koncisa eller uppmärksamhetsväckande rubriker (se: jag skiter i vad mina barn säger), och inlägg som är uppdelade och lättlästa. Han undviker i regel långa stycken text och har ofta helt enkelt skrivit ner konversationer han haft med återkommande personer som hans fru och hans vän N.
Timelordy-teganbreann, eller Tegan, är en tjugoårig australienare vars blogg är personlig på ett annat sätt än Fredriks. Medan Fredrik skriver om sitt liv berättar Tegan nästintill ingenting om sig själv utanför sin "om mig"-sektion.
Några ord om tumblr: Tumblr är en plattform av bloggar som skiljer sig något från de vanligaste. Man kan, precis som vanligt, lägga up text, bild och video, men en stor del av kulturen kring tumblr handlar om "reblogs". En person bloggar, och de följare som tycker att inlägget i fråga var bra, roande, fint eller intressant av någon annan anledning, 'rebloggar' eller 'gillar' det. Varje medlem har en "Dashboard" där inläggen från de bloggar de väljer att följa dyker upp (något som kan liknas med "bloglovin'") och det man rebloggar hamnar på ens egen blogg. Därmed ser även alla ens egna följade inlägget i fråga. Det är en minst sagt interaktiv plattform, där inlägg kan spridas som löpeld.
Tegan använder systemet som många andra tumblr-medlemmar gör, och skapar en blogg som är mer eller mindre en reflektion av hennes intressen. Hon säger inte så mycket själv, och som läsare kan man inte lista ut mycket om hennes personlighet förutom vilka tv-serier och filmer hon gillar, och hur hon känner inför vissa samhällsfrågor. (Även om den enda tydliga åsikten vi får från henne är de tre orden hon taggat inlägget med).
Så, när man talar om målgrupper, är det svårt att tänka sig att Tegan riktar sig till någon speciell. Hon håller sig nästintill anonym, och på det sättet är bloggen "personlig" och har inget syfte utöver vad Tegan själv får ut av den. Vad personer med liknande intressen får ut av den, å andra sidan, är material som intresserar dem.
I stark kontrast till Fredriks blogg så är det sällan man stöter på text i Tegans blogg. När den finns är det korta inlägg som på bilden ovan, eller konversationer mellan olika tumblr-medlemmar som skickats runt otaliga gånger med hjälp av 'reblogs'. Huvudsakligen består inläggen av bild. Eller, för att vara exakt, av gifs (Graphics Interchange Format), det vill säga rörliga bilder.
På grund av effektiviteten i 'reblogs' uppdateras Tegans blogg med hisnande fart, och med hisnande fast menar jag verkligen hisnande fart. I perioder kan hon lägga upp så mycket som ett inlägg i minuten. Om man däremot endast räknar inlägg som görs av Tegan själv, så får man leta sig långt bak i bloggens historia. I genomsnitt blir det några i veckan. De inlägg som då görs kommer ofta hand i hand med interaktionen som utförs mellan följare och bloggare. Då och då lägger hon upp bilder på sig själv, samt tankar och idéer hon själv har, men när hon är aktiv på sin blogg är det ofta för att svara på de frågor som hennes följare skickar in. Detta gör hon med en blandning av ärlighet, humor och slang.
Till skillnad från Fredrik, som har nästintill ingenting att säga till om om layout, så har Tegan fullständig kontroll över hur hennes blogg ska se ut. En sak de har gemensamt är att designen inte är helt tillfredställande för läsaren. Menyn till höger ser slarvig ut, då texten och ikonerna verkar vara ivägen för varandra, och blandningen av typsnitt känns inte genomtänkt. Bakgrunden tycker jag personligen fungerar endast för att även inläggsbakgrunden har en färg som går i harmoni med den. En blogg med så mycket rörliga bilder som denna, tycker jag skulle ta fördel av en med strukturerad och subtil design. Å andra sidan kan man argumentera att just för att bloggen är så levande blir man inte lika distraherad av en halv-bra layout som man hade varit i en annan typ av blogg.
Bloggen får en allmänt lite oseriös känsla. Detta hade dock varit ett större problem om innehållet i bloggen hade varit annat än vad det just är.
